Erika - tjock och lycklig

Alldelse slut är jag, och läxberget är oändligt och jag känner mig fortfarande alldeles ensam och vill bara läsa Harry Potter. Men om jag mot förmodan skulle ledsna på läxberget så ligger det ett lika högt berg av tvätt inne på mitt rum, och pumpen i sköldpadds akvariet låter jättekonstigt och behöver nog rensas. Och jag vet inte om det är mockat i stallet. Och jag törs inte röra mig en meter för då ser Malin att jag inte gör läxor och då kommer hon nog på tusen saker till som behöver göras.

Nu kommer pappa och ber mig göra stallet, jag baxnar.

Danskursen var inte mycket roligare idag, lite men inte mycket. Men nu är det bara en gång kvar. Hallelulja.

Åhh!! Molly min allra käraste lilla adoptiv hund ligger just nu alldeles hud mot hud här bredvid mig i sängen just nu och vi myser så jag kom alldeles av mig med vad det var jag skulle skriva! Men jag tror att det var någonting om att jag ledde RUT typ helt ensam igår och jag tror att det gick ganska bra. Anna hade givit mig stränga direktiv, börja från första scenen och fortsätt så långt vi hinner. Och det gjorde vi, fast vi lekte lite först. Fram till klockan åtta ungerfär. Sen hade vi rast, och sen körde vi scen 3 till 8. Sen lekte vi lite till. Fast jag måste börja tagga till mig lite, såhär jävla slappt kan det ju inte vara jämt. Men någon gång ibland. Så det inte blir så jävla segt. Sen åkte jag till Marcus och Sandra, och som vanligt blev det alldeles för jävla sent, über trött var jag i morse.
Usch usch.


Den absolut sötaste hunden jag vet, Molly!

Idag åkte Lule hem till Norrtälje för att packa och sova där, och i morgon åker han till Sundsvall för att sen åka upp till Luleå. Dumma Norrtälje. Dumma Sundsvall. Dumma Luleå. Och dumma dumma Christian... Han ska ju vara här med dumma dumma mig som känner sig alldeles ensam och övergiven och alldeles särskilt dum ikväll. Dels eftersom jag glömde min playdate med Sandra, trots att jag skrivit upp den i min almanacka. Och dels för att jag inte fattar ett shit av cursnet.se, vilket är det nät som skolan använder sig av, vilket betyder att alla uppgifter och hemläxor ska lämnas in via det. Dumma dumma cursnet. Och bara för att den här jävla kursen får mig att känna mig så jävla dum så har skolan aldrig någonsin känts viktigare. Just nu känns det som om det är allt jag har. Jag MÅSTE klara sotarskolan. Jag MÅSTE bli sotare! Jag måste bevisa för mig själv att jag kan, annars är jag lost. Och jag behöver ett riktigt jobb

(ja ja, undersköterska ÄR ett riktigt jobb, men jag vill ha anställning och fast lön. Jag har redan skulder på mer än jag vill skriva här, och de lär ju inte bli mindre med tiden!)

någonting stabilt att klamra mig fast vid. I vanliga fall skulle detta stabila objekt vara Lule, men som synes skulle jag snart vara i Luleå om jag ständigt klamrat mig fast vid honom. Jag orkar inte mer, vill inte vara kvar. Och om det fortsätter så här jävla muppigt med pojkvänner som skolkar danskurser och bilar som inte vill fungera och onödiga lektioner i skolan så skriiiker jag!