"Jag såg hela mitt liv passera förbi, och det var inte ens intressant!"
Dag 2 av våran fartfyllda resa till Fjällnäs i Härjedalen.
Dagen har förflutit relativt lungt, med undantag för att min mor och jag lyckades gå vilse på en plats vi varit på ungefär en gång om året sen jag var sju, och att Lule börjar bli allt mer sexuellt krävande.
Vi hade ett snöbollskrig tidigare idag, och jag skulle vilja likna det vid andra världskriget, jag var Kina. Trots att jag satte in fullt artelleri, så förlorade jag stort och var den som slutade deffernitivt blötast. Lule var USA, han satte in sina fega atombombsnöbollar á la Hiroshima, vilket betyder; en snöboll som aldrig är menad att träffa någonting viktigt, utan träffar alldeles framför målet och stänker ner detta med lös snö. Målet var då jag som hittat ett alldeles lysande litet råttbo i snön att "gömma mig" i (dvs invänta ett bra stormnings tillfälle).
Senare på kvällen åkte jag och Lule pulka tillsamans med min fem årige kusin William (inte att förväxla med Tobbe, som är 26, som inte är att förväxla med Tony, som är 20). Och jag kom fram till varför jag och Lule aldrig kan skaffa barn tillsamans, utöver att han är blåögd och jag är blåögd och att våra barn då alltså har mindre än 25% chans att bli brunögda, och jag vill ha brunögda barn, alltså. Wille lärde sig omedelbart vem man skulle fråga om man ville ha sin vilja igenom. "Christian, dra mig upp för backen." "Nej William, det blir alldeles för tungt att dra dig upp, du får gå själv." "Ah, fast en liten bit kan han ju få åka..." Osv. Ingen karl ska säga något annat när jag sagt något, INGEN. Men är huvudet dumt får kroppen lida.
Dagens:
Kommentar: Mamma är ute och leker mid min 3 år gamla kusin Lovisa i snön. M: Ska vi göra snöänglar? L: JAAA!
M: Vet du vad det är för något? L: Nej...?
Hjälte: Mormor och morfar, som snällt är hemma och vaktar våra husdjur.
Bästa: Årets första bastubad!
Sämsta: Upptäckte att bastubad ger mig finnar.
Prestation: Jag och Karolina fick min "stencoola" farbror att kramade Lule inför hela sällskapet (att krama andra killar är väldigt gay).
Nyhet: Absolut ingenting intressant har hänt idag.
På slutet av kvällen spelade vi den nya versionen av Trivial Presuit. Jag kan meddela att de bruna frågorna är helt omöjliga. Men man lär sig mycket nyttigt. ex. att repliken; I saw my life flash befor my eyes, and it was not even interesting, kommer ifrån filmen "Good Morning Vietnam", gjord 87.
Dagen har förflutit relativt lungt, med undantag för att min mor och jag lyckades gå vilse på en plats vi varit på ungefär en gång om året sen jag var sju, och att Lule börjar bli allt mer sexuellt krävande.
Vi hade ett snöbollskrig tidigare idag, och jag skulle vilja likna det vid andra världskriget, jag var Kina. Trots att jag satte in fullt artelleri, så förlorade jag stort och var den som slutade deffernitivt blötast. Lule var USA, han satte in sina fega atombombsnöbollar á la Hiroshima, vilket betyder; en snöboll som aldrig är menad att träffa någonting viktigt, utan träffar alldeles framför målet och stänker ner detta med lös snö. Målet var då jag som hittat ett alldeles lysande litet råttbo i snön att "gömma mig" i (dvs invänta ett bra stormnings tillfälle).
Senare på kvällen åkte jag och Lule pulka tillsamans med min fem årige kusin William (inte att förväxla med Tobbe, som är 26, som inte är att förväxla med Tony, som är 20). Och jag kom fram till varför jag och Lule aldrig kan skaffa barn tillsamans, utöver att han är blåögd och jag är blåögd och att våra barn då alltså har mindre än 25% chans att bli brunögda, och jag vill ha brunögda barn, alltså. Wille lärde sig omedelbart vem man skulle fråga om man ville ha sin vilja igenom. "Christian, dra mig upp för backen." "Nej William, det blir alldeles för tungt att dra dig upp, du får gå själv." "Ah, fast en liten bit kan han ju få åka..." Osv. Ingen karl ska säga något annat när jag sagt något, INGEN. Men är huvudet dumt får kroppen lida.
Dagens:
Kommentar: Mamma är ute och leker mid min 3 år gamla kusin Lovisa i snön. M: Ska vi göra snöänglar? L: JAAA!
M: Vet du vad det är för något? L: Nej...?
Hjälte: Mormor och morfar, som snällt är hemma och vaktar våra husdjur.
Bästa: Årets första bastubad!
Sämsta: Upptäckte att bastubad ger mig finnar.
Prestation: Jag och Karolina fick min "stencoola" farbror att kramade Lule inför hela sällskapet (att krama andra killar är väldigt gay).
Nyhet: Absolut ingenting intressant har hänt idag.
På slutet av kvällen spelade vi den nya versionen av Trivial Presuit. Jag kan meddela att de bruna frågorna är helt omöjliga. Men man lär sig mycket nyttigt. ex. att repliken; I saw my life flash befor my eyes, and it was not even interesting, kommer ifrån filmen "Good Morning Vietnam", gjord 87.
"Men det lider ingen fattig av"
Dag 1 av vår fantastiska expedition till Fjällnäs i Härjedalen.
Vår resa hit var mycket fattig på syre, kväve och annat som luft innehåller, men godis fanns det dock i mängder liksom trevligt sällskap. Sju timmar tycker dock jag är en väl lång tid att sitta instängd i en bil, man lever liksom på existensminimum på slutet (när blåsan är full och godispåsen är tom.) Sedan vår förra resa har vi fått två tillskott till resesällskapet, Tobbe. Min favoritkusin som på allra högsta grad bidrar till den rappa, fräcka och godmodiga humor vi Åbergare är ganska säkra på. Och min blivande försörjare Christian, som hittintills bidragit till att tjejerna vann Pratmakarna, ett speciellt tack till honom alltså.
Som vanligt finns här två saker i överflöd; snö och coca cola. (Vår familj är känd för att pimpla åtminstonde 14 liter cola per man/vecka.) Molly blev förstås överlycklig för det försnämnda. God mat är också någonting som det inte råder brist på, så jag lär ju inte gå ner i vikt den här veckan, trots att det blir till att pulsa i meterdjup snö åtminstonde en gång om dagen.
På plussidan ligger alltå:
Mycket snö, vackert, roligt att ta sig fram på (vilket sätt man nu föredrar) och i värsta fall är det en suverän törstsläckare (kom särskillt ihåg att smaka på gul snö, det kan vara öl!)
Träffa mer av släkten Åberg - Som tidigare nämt så är ju Tobbe min favoritkusin, så det gläder mig särskillt att han är med oss i år, höjer också standarden på skämten lite, även om vi inte är så pjåkiga själva. Men jag älskar nästan hela min familj på min fars sida, så det är cool över huvudtaget. Med undantag för att nu sitter hela högen och kollar på Melodifestivalen, inte coolt!
Mycket vardagsmotion - Eftersom stughelvetet ligger högst upp på en kulle, och man har två energistinna småkusiner som aldrig tröttnar på att åka pulka och snowracer (det gör i och för sig inte jag heller) och inte heller på att bli släpade på desamma.
På minussidan ligger:
Att man måste vänja sig vid att skita i en tunna - Man tyckte tydligen att det räckte med att dra vatten och elektricitet till stugan. Avlopp till en klossett var en allderles för överdådig lyx! Det är alltså inget dass. Man sitter inne, på en toalett, med handfat och en form av pissoar (som även vi fruntimmer får pissa i) men man gör sitt avskräde ner i en plastpåse som sitter i en tunna, som man sedan släpar typ 4 km och slänger i en särskillt kontainer. Juw...
Jag hatar att åka skidor - Det gör ingen annan.
Jag saknar mina husdjur!!!!!!!!!
Dagens:
Kommentar: Min extrafarfar Tore hittar en av hans mediciner i jackfickan och utbrister; Ja men titta, här låg ju drogerna, jaja, bäst att spara dem till senare. *Halvtokit flin*
Hjälte: Lule, som körde upp hela vägen hit med sprängande huvudvärk så att resten av oss fick sova om vi ville och sen gick sengångarlångsamt tillsamans med mig upp för backen till huset, för att jag var trött.
Bästa: Pulka och snowracer med Tobbe, Karolina, William, Lovisa och Malin.
Sämsta:Jag har fobi för att skita när andra människor är i närheten, och har JÄTTE ont i magen!
Prestation:Vi har tillsamans lyckats smälla i oss ca 4 kilo godis, och ingen har spytt.
Nyhet: Pingismästaren Lule har tagit sig ann den unga Malin som sin padawan (lärling; se Star Wars).
Så med andra ord, jag lever och mår gott. Trots att allt här uppe är ganska dyrt, men som min kusin Tobbe sagt; det lider ingen fattig av!
Vår resa hit var mycket fattig på syre, kväve och annat som luft innehåller, men godis fanns det dock i mängder liksom trevligt sällskap. Sju timmar tycker dock jag är en väl lång tid att sitta instängd i en bil, man lever liksom på existensminimum på slutet (när blåsan är full och godispåsen är tom.) Sedan vår förra resa har vi fått två tillskott till resesällskapet, Tobbe. Min favoritkusin som på allra högsta grad bidrar till den rappa, fräcka och godmodiga humor vi Åbergare är ganska säkra på. Och min blivande försörjare Christian, som hittintills bidragit till att tjejerna vann Pratmakarna, ett speciellt tack till honom alltså.
Som vanligt finns här två saker i överflöd; snö och coca cola. (Vår familj är känd för att pimpla åtminstonde 14 liter cola per man/vecka.) Molly blev förstås överlycklig för det försnämnda. God mat är också någonting som det inte råder brist på, så jag lär ju inte gå ner i vikt den här veckan, trots att det blir till att pulsa i meterdjup snö åtminstonde en gång om dagen.
På plussidan ligger alltå:
Mycket snö, vackert, roligt att ta sig fram på (vilket sätt man nu föredrar) och i värsta fall är det en suverän törstsläckare (kom särskillt ihåg att smaka på gul snö, det kan vara öl!)
Träffa mer av släkten Åberg - Som tidigare nämt så är ju Tobbe min favoritkusin, så det gläder mig särskillt att han är med oss i år, höjer också standarden på skämten lite, även om vi inte är så pjåkiga själva. Men jag älskar nästan hela min familj på min fars sida, så det är cool över huvudtaget. Med undantag för att nu sitter hela högen och kollar på Melodifestivalen, inte coolt!
Mycket vardagsmotion - Eftersom stughelvetet ligger högst upp på en kulle, och man har två energistinna småkusiner som aldrig tröttnar på att åka pulka och snowracer (det gör i och för sig inte jag heller) och inte heller på att bli släpade på desamma.
På minussidan ligger:
Att man måste vänja sig vid att skita i en tunna - Man tyckte tydligen att det räckte med att dra vatten och elektricitet till stugan. Avlopp till en klossett var en allderles för överdådig lyx! Det är alltså inget dass. Man sitter inne, på en toalett, med handfat och en form av pissoar (som även vi fruntimmer får pissa i) men man gör sitt avskräde ner i en plastpåse som sitter i en tunna, som man sedan släpar typ 4 km och slänger i en särskillt kontainer. Juw...
Jag hatar att åka skidor - Det gör ingen annan.
Jag saknar mina husdjur!!!!!!!!!
Dagens:
Kommentar: Min extrafarfar Tore hittar en av hans mediciner i jackfickan och utbrister; Ja men titta, här låg ju drogerna, jaja, bäst att spara dem till senare. *Halvtokit flin*
Hjälte: Lule, som körde upp hela vägen hit med sprängande huvudvärk så att resten av oss fick sova om vi ville och sen gick sengångarlångsamt tillsamans med mig upp för backen till huset, för att jag var trött.
Bästa: Pulka och snowracer med Tobbe, Karolina, William, Lovisa och Malin.
Sämsta:Jag har fobi för att skita när andra människor är i närheten, och har JÄTTE ont i magen!
Prestation:Vi har tillsamans lyckats smälla i oss ca 4 kilo godis, och ingen har spytt.
Nyhet: Pingismästaren Lule har tagit sig ann den unga Malin som sin padawan (lärling; se Star Wars).
Så med andra ord, jag lever och mår gott. Trots att allt här uppe är ganska dyrt, men som min kusin Tobbe sagt; det lider ingen fattig av!