Ibland är livet en råttfälla
Har haft en ASJOBBIG dag....
I morse, efter att jag bloggat, tittar jag mig omkring i lägenheten och konstaterar att jag hade kunnat använda tiden lite mer effektivt, genom att tex. städa(!). "Men," tänker jag godmodigt, "jag städar i eftermiddag istället, när jag har gott om tid, det är inget brådska." Trodde jag ja. När jag ska sätta på mig dojjorna ringer det på dörren. "Vem i farfars tofflor kommer den här tiden på morgonen?!" Tänkte jag för mig själv, och öppnar dörren (jag har inte vant mig riktigt vid att man faktiskt kan se vem det är innan man öppnat i lägenheter). Där står två äldre herrar iförda mindre sexiga snickarbyxor med präktiga ölmagar pekande emot mig.
"Hej." Säger dom och kliver in, rakt förbi mig, in i den inte allt för smickrande lägenheten. "Hej?" Svarar jag, lagom förrvirrad. Jag hade lust att be dom att sparka undan mina bh:ar och akta så att de inte snubblade på godispappret eller min pojkväns smutsiga kalsingar. Men säger jag det? Frågar jag varför dessa tungviktare till herrar helt ogenerat kliver in i min enkla boning? Nej. Jag har ju faktisk en typisk svensk, så lite försynt slänger jag ur mig: "Det är lite rörigt...""Ingen fara," svarar en av de välgödda herrarna. "Men någon pizza vill vi inte ha, den får du ta bort". "När bjöd jag på pizza?" Tänkte jag för mig själv.
Men som det visade sig skulle dessa trevliga herrar rensa vårt fläktsystem, och gårdagens hemmagjorda pizza stod precis under köksfläkten. Jag kände mig bara en aning bortgjord när de sprang runt hela lägenheten, för det jävla fläktsystemet är ju ÖVERALLT i lägenheten och snubblade över skolböcker, råttornas gamla söndergnagda trasor, smutsiga kläder, tidningar, underkläder, disk och snorpapper.
Hade jag gått 5 minuter tidigare, hade de gått in med huvudnyckeln, och de hade inte haft en aning om vad det var för människor som bodde i denna lägenhet.
Ja ja. That´s life.
I morse, efter att jag bloggat, tittar jag mig omkring i lägenheten och konstaterar att jag hade kunnat använda tiden lite mer effektivt, genom att tex. städa(!). "Men," tänker jag godmodigt, "jag städar i eftermiddag istället, när jag har gott om tid, det är inget brådska." Trodde jag ja. När jag ska sätta på mig dojjorna ringer det på dörren. "Vem i farfars tofflor kommer den här tiden på morgonen?!" Tänkte jag för mig själv, och öppnar dörren (jag har inte vant mig riktigt vid att man faktiskt kan se vem det är innan man öppnat i lägenheter). Där står två äldre herrar iförda mindre sexiga snickarbyxor med präktiga ölmagar pekande emot mig.
"Hej." Säger dom och kliver in, rakt förbi mig, in i den inte allt för smickrande lägenheten. "Hej?" Svarar jag, lagom förrvirrad. Jag hade lust att be dom att sparka undan mina bh:ar och akta så att de inte snubblade på godispappret eller min pojkväns smutsiga kalsingar. Men säger jag det? Frågar jag varför dessa tungviktare till herrar helt ogenerat kliver in i min enkla boning? Nej. Jag har ju faktisk en typisk svensk, så lite försynt slänger jag ur mig: "Det är lite rörigt...""Ingen fara," svarar en av de välgödda herrarna. "Men någon pizza vill vi inte ha, den får du ta bort". "När bjöd jag på pizza?" Tänkte jag för mig själv.
Men som det visade sig skulle dessa trevliga herrar rensa vårt fläktsystem, och gårdagens hemmagjorda pizza stod precis under köksfläkten. Jag kände mig bara en aning bortgjord när de sprang runt hela lägenheten, för det jävla fläktsystemet är ju ÖVERALLT i lägenheten och snubblade över skolböcker, råttornas gamla söndergnagda trasor, smutsiga kläder, tidningar, underkläder, disk och snorpapper.
Hade jag gått 5 minuter tidigare, hade de gått in med huvudnyckeln, och de hade inte haft en aning om vad det var för människor som bodde i denna lägenhet.
Ja ja. That´s life.
Studentfest med smör på
Har inte skrivit på ett tag, för jag har varit rädd att det skulle likna En kos dagbok, "vaknade, tittade på en fluga, blev mjölkad, fick mat, tittade på en regnbåge, idisslade, somnade, vaknade, bev mjölkad...."
Jag har egentligen ingenting att skriva om nu heller, men jag tänkte att det kunde ju inte skada att visa något livstecken.
Nu har det äntligen börjat, slutet alltså. Början på slutet för hela min livssituation, för livet så som jag känner till det. Alla andra känner sig så jävla äckligt lättade! "Åh va skönt! Nu är plugget snart slut! Nu är det bara studentfesterna kvart! Fy fan va vi ska parta! Inget mer plugg, får vi en enda ledig dag använder vi den till dagdriveri, för nu spelar ingenting någon roll längre, vi är snart fria!"
Jag för min del känner det som om någon dragit ett skärp runt mitt huvud och dragit åt, och den jäveln fortsätter att dra åt! Senast igår. Min situation är den att jag (som är lite matte dyslektiker) inte har godkänt i Matte A ännu, vilket är obligatoriskt för att ta studenten. Jag har försökt att använda min lediga tid till att ta igen matten, men det är inte så jävla lätt när alla ens polare är som kossor(!) som ska ut på grönbete! :( "Men det kan du väl göra på onsdag! Vi är ju lediga idag!"
Men jippie kay eyy för er då! Förutom det har jag uppgifter kvar i bilden och filmkunskapen. Och igår kommer min lärare (som jag allvarligt misstänker har blivit tappad bakom en vagn) och säger; ja, det här skulle jag kanske ha sagt under vårat studiesamtal, men du har en del restuppgifter i omvårdnad.
Tack, tack så jävla mycket.
Men jag ska försöka att se positivt på situationen. Visst kommer det bli kul att gå ut med polarna på alla studentfester, men med tanke på att det kostar 100 spänn att gå in(!) så har man inte råd att dricka någonting om man går på för många studentfester!
Morr...
Jag har egentligen ingenting att skriva om nu heller, men jag tänkte att det kunde ju inte skada att visa något livstecken.
Nu har det äntligen börjat, slutet alltså. Början på slutet för hela min livssituation, för livet så som jag känner till det. Alla andra känner sig så jävla äckligt lättade! "Åh va skönt! Nu är plugget snart slut! Nu är det bara studentfesterna kvart! Fy fan va vi ska parta! Inget mer plugg, får vi en enda ledig dag använder vi den till dagdriveri, för nu spelar ingenting någon roll längre, vi är snart fria!"
Jag för min del känner det som om någon dragit ett skärp runt mitt huvud och dragit åt, och den jäveln fortsätter att dra åt! Senast igår. Min situation är den att jag (som är lite matte dyslektiker) inte har godkänt i Matte A ännu, vilket är obligatoriskt för att ta studenten. Jag har försökt att använda min lediga tid till att ta igen matten, men det är inte så jävla lätt när alla ens polare är som kossor(!) som ska ut på grönbete! :( "Men det kan du väl göra på onsdag! Vi är ju lediga idag!"
Men jippie kay eyy för er då! Förutom det har jag uppgifter kvar i bilden och filmkunskapen. Och igår kommer min lärare (som jag allvarligt misstänker har blivit tappad bakom en vagn) och säger; ja, det här skulle jag kanske ha sagt under vårat studiesamtal, men du har en del restuppgifter i omvårdnad.
Tack, tack så jävla mycket.
Men jag ska försöka att se positivt på situationen. Visst kommer det bli kul att gå ut med polarna på alla studentfester, men med tanke på att det kostar 100 spänn att gå in(!) så har man inte råd att dricka någonting om man går på för många studentfester!
Morr...