Erika - tjock och lycklig

Det trodde jag då verkligen inte när jag kom till skolan idag. De andra bjöd med mig bort till dom för att äta lunch idag, jag vart alldeles öfver lycklig. Är inte det något arv från vargarna eller något att dom man gillar äter man med? Jag tycker det i alla fall, vilket tydligen betyder att de har hittat åtminstonde någonting de gillar med mig. Annars har de bara tittat konstigt på mig för att jag suttit kvar i skolan och ätit, men jag KAN bara inte bjuda in mig själv, vampyrer kan ju inte det. Och ja, jag kanske svamlar lite, men klockan är halv tolv, och jag ska upp 6 i morgon, jag gick upp 6 i morse och det är bara onsdag än så länge. Dessutom har jag vart med om en ganska kass dag idag. Vi kom rätt så långt med projektarbetet idag, so far so good. Sen ringer min mor och säger att Cina (uttalas K) ville rida med mig, jaha och vad ska jag göra åt det? Sen ringer min käre pojkvän och undrar om jag vill att han ska komma över idag. Givetvis. Så det tänker han göra. Men när jag kommer hem, väntar Cina på mig. Och då känner jag mig tvingad att rida med henne eftersom hon inackorderat sin häst hos oss precis och inte känner till några ridvägar. Det får gå fort tänkte jag, men halvväges genom ridturen viker Skrållan av lite för tidigt och kliver in i en gammal hage, men snälla Skrållis tänkte jag. Och tittar av någon anledning ner på mna fötter. Och då, ser jag den. Taggtråden. Som ligger halvt gömd i gräset. Under bråkdelen av en sekund hinner jag tänka; jaha, vad göra nu? Driva på framåt, backa? Men olyckan var redan skedd, och helt plötsligt börjar Skrållan hoppa runt för att befria sig från det som lindat sig runt hennes ena bakben. I mitt huvud snurrar bara, blod, veterinär kostnader, slakt, avslitna senor, en häst i panik, medans hästen i verkligheten bygger upp panik och är nära att gå omkull. Hoppa! Avbryter Cina alla tankar. Och jag hoppar, först ner på marken, sen rullar jag för att undvika ev. hovar, sen upp igen för att få tag på Skrållans tyglar. Tack och lov så lugnar hon sig ganska snabbt när jag pratar med henne, och taggtråden gick av när hon drog, men ett gammalt rostigt nät var virat runt hela benet. Men det var ganska snart avhjälpt, väl hemma. långt mycket senare, har Lule väntat ganska länge, och stannar bara ca 10 min efter att jag kom hem.

Men men, det är en dag i morgon oxå, då ska jag fika med Sandra och första RUT drar igång. Det kan ju inte gå fel... Eller?