Erika - tjock och lycklig

Underens tid är inte förbi, det omöjliga har skett!
Idag ringde de från sotarutbildningen, och nu ska även jag ansluta mig till de studerandes skara, jag ska bli SOTARE!
Jag befinner mig i ett fullständigt tillstånd av chock. Jag har alltså klättrat från en 21:a plats till att bli antagen! Det betyder att alla som vart antagna sa "nej tack, jag var tillfälligt förvirrad när jag sökte och har nu ångrat mig." De nästa sju (det blir barar sju antagna varje år) svarade: "Nej tack, jag har använt den här tiden till att tänka och kommit på att man blir väldigt smutsig av sotning" och den tredje fulla klassen sa "nehej tack du, ringer ni inte förrens nu så får det vara!" Bara jag var så korkad att jag svarar ja när de ringer kl. 8.30 på morgonen och säger att de vill ha ett svar omgående och att jag infinner mig så fort som möjligt, vilket nu blir på torsdag, i övermorgon.
Min första reaktion var i princip:
                                   

Men sen kom jag på, att det var ju inte exakt så här jag tänkt se ut när jag började plugga igen.


Fast sen tänkte jag so what, I´ll win them over!


Så det här är i stora drag vad jag gör just nu, jag springer runt och nojjar, tänker på allt jag måste köpa imorgon och tar flummiga bilder på mig själv. Men men, det är inte bara fun and games. Jag måste någongång snart berätta för RUTs styrelse och min nuvarande arbetsgivare att jag har mindre tid för dem i första fallet och att jag skiter i dom i andra fallet.
Men först måste jag få i mig lite frukost, om den får plats bland alla fjärilar.

Chocklad! Ge mig chocklad!