Uppvaknande..
Det är tre år sedan jag skrev i den här bloggen! Ett nytt akvarium, två veterinärbesök och två doppvärmare senare liksom. Han mår i alla fall relativt bra nu min lille skalis. Hans nya akvarium är två meter långt och ca 70 cm brett och ungefär lika djupt. Halva är en vatten del och den andra halvan är en landdel med UV-ljus (solplats) och en liten blomma att krypa runt. Jag tror han lever livets glada dagar nu. Har fått reda på att han är en kinesisk sumpsköldpadda. Men allmänt tillhör han gruppen trekölssköldpaddor. Han hade en typ av skalröta när jag fick honom, vilket i stort sett gått tillbaka nu. Efter en penicillinkur, han var inte glad kan jag lova! Förhoppningsvis får jag till det med de där bilderna snart! :D
Älska skal!
Gud jag bara älskar min lilla skalis!
Jag har haft alla möjliga husdjur, just nu har jag (förutom lilla skalman) två råttor. Råttor är underbara (du kan läsa om dom på speedwaytjej.blogg.se/rats) men så kortlivade!!! Dom dör som bara den, blir dom tre år gammla ska man vara jävligt lycklig. Då känns det så jävla tryggt att ha en liten rackare i sin egen lilla skattkista, som (med rätt omvårdnad) bara är en bäbis ännu. Och som förhoppningsvis kommer överleva mig. För det finns ingen värre än att se någon man bryr sig om dö. Oavsett om det är en människa eller en luden vän.
Jag har haft alla möjliga husdjur, just nu har jag (förutom lilla skalman) två råttor. Råttor är underbara (du kan läsa om dom på speedwaytjej.blogg.se/rats) men så kortlivade!!! Dom dör som bara den, blir dom tre år gammla ska man vara jävligt lycklig. Då känns det så jävla tryggt att ha en liten rackare i sin egen lilla skattkista, som (med rätt omvårdnad) bara är en bäbis ännu. Och som förhoppningsvis kommer överleva mig. För det finns ingen värre än att se någon man bryr sig om dö. Oavsett om det är en människa eller en luden vän.
Soldyrkare
Var tålmodiga, snart kommer bilder av det lilla urtidsmonstret! ;P
I början av veckan var han ute för första gången, första reaktionen var typ: What the...? Det här är ju helt jävla sjukt, jag vet att jag bad om mer plats, med det här är ju lite i överkant!
Han rörde sig i en ruta på ca 2 kvadrat meter och stannade vart tredje steg och kollade på solen, mmm, värme!
I början av veckan var han ute för första gången, första reaktionen var typ: What the...? Det här är ju helt jävla sjukt, jag vet att jag bad om mer plats, med det här är ju lite i överkant!
Han rörde sig i en ruta på ca 2 kvadrat meter och stannade vart tredje steg och kollade på solen, mmm, värme!
Välkommen hem!
För två veckor sen fick jag hem ett nytillskott till familjen. En liten, långsam, men nyfiken, oidentifierad varelse som fick namnet Casey, efter den enda helt igenom goda karaktären i "Sunset beach". Först var jag en aning oroad för hur han skulle tas emot där hemma av den övriga familjen, eftersom min pappa först hade gett mig tillåtelse att ta hem honom på ett vilkor: att jag gjorde sköldpaddssoppa åt honom.
Jag kommer aldrig glömma den dagen jag tog hand om honom, det är alltid lika rätt att som representant för människan, kasta ifrån sig en varelse som vore den av sten och sen vända sig om, med en lättnandes suck, för att aldrig mer se sig över axeln för att se hur det gick för stackarn. Fast det kan ju också vara det bästa som hänt för varelsen ifråga, som i det här fallet nu är älskad av alla i sin omgivning som vore han en liten cockelspanielvalp!
Så hur gick det nu med pappa och sköldpaddan?
Hela första dagen fnös pappa när han fick se den, vilket han gjorde ganska ofta, eftersom han av någon konstig anledning tillbringade (liksom mamma, min lillasyster, hundarna och jag) större delen av dagen inne på mitt rum.
Andra dagen fick sköldpaddan mat fyra gånger eftersom pappa gav honom hela tiden med motivationen "men han såg hungrig ut". Och tredje dagen kröp han med den på golvet under tillrop som: "Nej där kommer du inte in gosse!" "Ja visst är det en hemsk matta" och "Mycke roligare än det där tråkiga akvariet va?".
Jag kommer aldrig glömma den dagen jag tog hand om honom, det är alltid lika rätt att som representant för människan, kasta ifrån sig en varelse som vore den av sten och sen vända sig om, med en lättnandes suck, för att aldrig mer se sig över axeln för att se hur det gick för stackarn. Fast det kan ju också vara det bästa som hänt för varelsen ifråga, som i det här fallet nu är älskad av alla i sin omgivning som vore han en liten cockelspanielvalp!
Så hur gick det nu med pappa och sköldpaddan?
Hela första dagen fnös pappa när han fick se den, vilket han gjorde ganska ofta, eftersom han av någon konstig anledning tillbringade (liksom mamma, min lillasyster, hundarna och jag) större delen av dagen inne på mitt rum.
Andra dagen fick sköldpaddan mat fyra gånger eftersom pappa gav honom hela tiden med motivationen "men han såg hungrig ut". Och tredje dagen kröp han med den på golvet under tillrop som: "Nej där kommer du inte in gosse!" "Ja visst är det en hemsk matta" och "Mycke roligare än det där tråkiga akvariet va?".
